Jag slås väldigt ofta av hur bedrövligt dåliga färdigheter många svenskar har i det skriftliga språket. I synnerhet på forum på Internet, men även i många andra sammanhang, uppvisar vuxna svenskar mycket stora brister i behandlingen av det skrivna språket; ofta är långt mer än hälften av alla inlägg på ett forum av undermålig språklig kvalitet.

Det finns säkerligen flera orsaker till detta. Här vill jag lyfta fram en av dem. Jag har de senaste tre åren haft två släktingar som gått på högstadiet, och jag har därmed fått ta del av många papper som de fått av lärarna. Det rör sig om några tiotal papper jag sett, och i samtliga har jag hittat grammatiska fel!

Låt mig ge några exempel. Först har vi, häpnadsväckande nog, gott om särskrivningar. Sedan har vi ett av de allra vanligaste felen i skriven svenska i dag, nämligen felaktigt bruk av tecknet semikolon. Vi har också satsradningar, både med och utan komma (den senare varianten är naturligtvis aldrig acceptabel). Vidare har vi en mängd varianter av felaktigt bruk av skiljetecken, såsom ”dubbla avgränsare” (både komma och parentes), frågor som inte avslutas med frågetecken och avsaknad av erforderliga kommatecken. Slutligen vill jag nämna sorgebarnet genitiv av initialförkortningar, där kolonet glöms bort.

Om jag var svensklärare på högstadiet och en elev gav mig ett av dessa dokument skulle jag inte godkänna det innan språkfelen har korrigerats. Den slutsats jag drar av mina observationer de senaste tre åren är att den svenska skolan i allra högsta grad är medskyldig till det skriftliga språkets förfall.