Det var med skräckblandad förtjusning jag satte mig ned med Svenska skrivregler från Språkrådet (2008). Förtjusning känner jag alltid när jag skall ge mig i kast med en ny, vacker bok. Men vård av det skriftliga språket är ju något som jag känner väldigt starkt för, så samtidigt var jag rädd för att boken inte skulle ”hålla måttet” (att jag skulle reta upp mig på felaktigheter eller missförstånd i texten) eller att boken skulle kännas alltför idiotförklarande.

Dessa farhågor visade sig emellertid vara obefogade, och det var en ren njutning att läsa boken. Texten är faktamässigt korrekt och skriven på ett tydligt och koncist sätt. Den behandlar (ibland implicit) nästan alla vanligt förekommande fel i skriftlig svenska i dag, både rent grammatiska (särskrivningar, apostrofgenitiv, felaktigt genitiv av initialförkortningar utan kolon, felaktig versalisering, felaktigt bruk av semikolon osv.) och rent typografiska (t.ex. de förhatliga radstyckena).

Även om de allra mesta av innehållet var välbekant för mig så infann sig aldrig någon känsla av idiotförklaring på grund av den koncisa stilen. Och en och annan sak lärde jag mig också (detaljerade regler för manuell avstavning, t.ex.). Dessutom blev jag mäkta imponerad när matematisk mängdlära omnämndes både i samband med klammerparentes och omvänt snedstreck (även om \ (U+005C: REVERSE SOLIDUS) egentligen inte är samma tecken som ∖ (U+2216: SET MINUS)). Med detta i åtanke blev jag nästan förvånad över att inte inre produkter nämndes i stycket om vinkelparentes.

Om jag skall anmärka på något (förutom de två olyckliga tryckfelen), är det att boken inte med tillräcklig tydlighet behandlar de två fundamentalt olika sätten att i digital ordbehandling infoga specialtecken. Om man t.ex. vill infoga grekiska bokstaven π i sin brödtext, skall man inte gå till teckensnittet Symbol och infoga ett p, utan man skall använda den riktiga symbolen U+03C0: GREEK SMALL LETTER PI i det aktuella teckensnittet. Innehåll och formatering är som bekant två helt oberoende saker. Om man använder ett specialteckensnitt och tecknet p (U+0070: LATIN SMALL LETTER P) så är ju tecknet man använder just latinska p, och inget annat. (Tänk på sökmotorer, skärmläsare osv.) I och med Unicode-standarden finns ju numera alla tänkbara tecken som riktiga kodpunkter, och många moderna typsnitt har symboler för de allra flesta vanliga tecken.

Om jag vore diktator skulle den här fina boken bli obligatorisk läsning på gymnasieskolan. Man skulle med fördel kunna kräva (för betyget godkänt) att eleven åtminstone läser hela boken, noggrant, från pärm till pärm (ett äventyr som jag själv klarade av på bara ett par, tre kortare kvällspass).

Som bekant är dåligt skriftspråk mycket utbrett i dag, inte minst på Internet, och det är ofta ett ganska litet antal typ av fel som förekommer om och om igen (se mina exempel i andra stycket ovan). Ibland kunde man önska att någon skrev en kort artikel (kanske på bara några få sidor) om just dessa fel, med tydliga förklaringar och exempel. Men det var ju just det jag själv gjorde i somras! Se min artikel om språkvård.

Uppdatering (2013-10-18 16:33:03): Se också några andra spontanta kommentarer.