Ibland känns det som om jag håller på att bli tokig, men det är nog mer en önskedröm än en realitet. Jag är nämligen fullt klar i huvudet, även om jag ibland överväldigas av vissa tankar (framför allt föreställningen om att personer i min ålder och yngre redan börjat med intima relationer), och på något sätt inbillar jag mig att jag skulle förskonas från smärta om jag var dement eller på annat sätt inte kunde begripa allt otäckt som finns i världen.

Nu närmar vi oss julen, och det är en tid på året som är extra svår för (många av) oss som mår dåligt. Jag vet inte riktigt hur jag skall orka hålla humöret uppe, men jag måste försöka.