Det verkar som om SVT under våren sänt ett program vid namn ”Kärlekskoden”. Jag har inte sett ett enda avsnitt, men har ändå stört mig på det. Det verkar vara ett lättsamt underhållningsprogram där personer som egentligen inte behöver någon hjälp alls får en massa hjälp att hitta en lämplig partner. Det är lite som att i välgörenhetssyfte skänka pengar till en svensk medelklassfamilj, och göra underhållande TV av det. Nej, skämt åsido så handlar det nog snarare om att göra ett underhållande program med lättsmälta fakta och enstaka lärorika observationer för medelsvensson. Det jag stör mig mest på är naturligtvis att SVT som vanligt (och som resten av samhället) utgår från att det här med kärlek och närhet (och sex, vilket jag tror att programmet också gick in på) är något ganska lättsamt och småtrevligt för alla personer. Att det finns personer som har extrema problem på dessa områden (i så pass hög grad att det kräver livslång antidepressiv medicinering och påverkar humöret negativt varje dag, år ut och år in) verkar de inte ens vara medvetna om.

För att ge svenska journalister lite mer att totalignorera hade jag tänkt utöka min bok Ändlös längtan under sommaren. Jag har också vissa planer på att publicera boken under året, men det kommer nog inte att bli av. Troligtvis kommer jag skjuta upp det i några decennier tills jag dör en mer eller mindre naturlig död.