Den svenska bussen
Åke är 96 år och bor ensam i centrala Stockholm. Eftersom han inte har bil brukar han alltid ta bussen när han ska ut på ärenden.
I dag ska Åke handla, så han går till busstationen utanför hyreshuset i god tid innan 10.57-bussen gör sitt stopp där. Efter fem minuters väntan kommer så buss 403. I dag är den full – det finns inga (ordinarie1) sittplatser lediga. Åldern har tagit ut sin rätt och Åke har svåra smärtor i lederna, och behöver i största möjliga mån få en sittplats. Dessvärre är detta inte möjligt, eftersom bussens policy kräver att man måste ha väntat på en sittplats i minst 45 minuter innan man tillåts byta till sig en.
Det finns emellertid möjlighet att kringgå dessa regler om starka medicinska skäl föreligger. Man kan alltså få en sittplats direkt vid påstigning – även om bussen är full – under sådana omständigheter. Ett av kraven för att detta skall vara möjligt är att döden med åtminstone 90 procents säkerhet måste inträffa inom 30 minuter från ombordstigningen ifall sittplats inte erbjuds resenären. Vidare måste ett skriftligt läkarintyg bekräfta detta, och detta intyg måste utfärdas av en läkare som varit legitimerad utan uppehåll under de senaste 30 åren. Dessutom måste intyget godkännas av Länsstyrelsen, och handläggningstiden är för närvarande mellan fem och sju år.
Åke har inte något läkarintyg och får därför stå under hela resan. När han väl kommer fram har han svårt att ta sig fram på egen hand på grund av knä- och ryggproblem orsakade av resan. Men han överlevde, så systemet fungerar. Och det är tur att vi har system som det här i Sverige, för vi vill inte ha någon orättvisa, och lika villkor skall gälla för alla – oavsett deras individuella behov.
1 Det finns två reservsittplatser, men dessa får inte användas utan skriftligt tillstånd från Transportstyrelsen.