Det finns i svenska språket många fasta uttryck som naturligt består av flera (oftast två) ord, och dessa förekommer, i skrift, både i särskriven (i dag) och i sammanskriven form (idag). Vilken skall man välja? Språkrådet har i sin eminenta skrift Svenska skrivregler en lång lista med rekommendationer. Dessa är i allmänhet välgrundade och bygger bland annat på de fasta uttryckens uttal, på hur pass vanliga de enskilda orden är i sig och på vad som är vanligast i vårdat skriftspråk. Om man jämför dessa rekommendationer med bruket i texter skrivna av mindre erfarna skribenter ser man främst att ovana skribenter tenderar att skriva ihop uttryck som bör särskrivas. Till exempel rekommenderas följande:

Dessa uttryck ses emellertid ofta sammanskrivna i text. Speciellt mycket stör sig min språkkänsla på såhär, som bör särskrivas så här.

Listan i boken har jag själv haft nytta av i vissa mindre vanliga fall, och jag kan varmt rekommendera boken till alla som är intresserade av ett vårdat och tydligt skriftspråk.

Det bör emellertid påpekas, att även om rekommendationerna görs på goda grunder, och det knappast finns någon anledning att inte följa dem, så är det inte att betrakta som ”uppenbart fel” att bryta mot dem, åtminstone inte i en del fall (t.ex. ”idag”). Även många goda skribenter bryter (medvetet eller omedvetet) mot dessa rekommendationer. De språkregler som nämns i min artikel om språkvård är i allmänhet betydligt fastare – ingen erfaren skribent skulle t.ex. särskriva en sammansättning (såsom förrättsmeny), missa kolonet före en ändelse på en initialförkortning eller använda semikolon felaktigt.