Jag har ett fåtal gånger stött på gamla bekanta från MAI-tiden efter att jag börjat på läkarprogrammet. När dessa har frågat vad jag gör nu har jag svarat att jag är ”arbetslös”, vilket är sant åtminstone i den meningen att jag inte har något betalt arbete. En gång mumlade jag däremot, som ett tillägg, något om ”en utbildning”, lite som en obetydlig parentes, eftersom det kändes lite för osant med bara ”arbetslös” som svar; lyckligtvis blev det inga följdfrågor på det mumlandet.

Att vara arbetslös tycker jag inte alls är något att skämmas för. Att jag själv numera är student tycker jag emellertid är ganska pinsamt, och det är verkligen inget jag tycker om att prata om.