Det sägs att ”tala är silver, tiga är guld”. Jag skulle hellre säga att ”tala är silver, lyssna är guld”.

Det är nämligen alltför lätt hänt att man inte lyssnar på sina medmänniskor. Och då är det inte lätt att förstå dem. I den situationen uppstår konflikter fortare än lösningar, samförstånd och harmoni.

Det räcker förresten inte med att lyssna. Man måste också försöka förstå. Det kan vara svårt att förstå, men man kommer långt med att bara försöka. (Om man verkligen försöker på riktigt, vill säga; det är det kanske inte så många som gör.)

Människor vill också bli sedda och hörda. De vill bli bekräftade. Man mår bättre när man blir sedd och bekräftad. Som medmänniska kan man gärna tänka på detta. Lyssna på dina vänner och bekanta, och kom ihåg vad de säger om sig själva, sina liv, sina egenheter, sina rädslor och passioner. Lägg både det viktiga och det till synes triviala på minnet. Bekräfta att du har lyssnat (och kommer ihåg) genom att själv ta upp det som du uppfattat vid senare tillfällen. Fråga hur det går med det som personen ifråga bryr sig om.

Det är bra om man kan förutse hur folk kommer att reagera i olika situationer. Man bör försöka att inte säga eller göra saker som kan såra, irritera eller stressa en medmänniska. För att lyckas med detta måste man ha lyssnat på människan, och begrundat det som hon har sagt.

Ibland kan man behöva ställa en känslig fråga. Det är då bra om man i förväg är medveten om att frågan är känslig. Sedan bör man ställa frågan på ett så uppriktigt och ödmjukt sätt som möjligt. När man ställt frågan måste man lyssna extra noga på svaret. Om man uppfattar ett tydligt svar – och kanske även en signal om att frågan var obehaglig – bör man lämna området. (Och komma ihåg svaret, så man inte behöver ställa samma fråga igen nästa dag.)

Känselspröten och tentaklerna är kanske människans viktigaste perifera organ.

Om man å andra sidan inte lyssnar, gör man sina medmänniskor en otjänst. I förlängningen gör man även sig själv en otjänst.

Om en person berättar för dig om en sak som är mycket viktig eller känslig för personen, och du sedan inte kommer ihåg det en vecka senare, hur påverkas då personens förtroende för dig? Kommer personen våga anförtro dig sina innersta känslor någon mer gång?

Ett par människor har olika åsikter i en fråga. Dessa människor ältar denna fråga om och om igen, år ut och år in, och berättar för varandra vad de tycker, och varför. Precis samma historia och argument varje gång, som om det varje gång var första gången de pratade med varandra om saken. Kanske skulle skivan sluta haka upp sig om de började bekräfta varandra.