Det påstås ibland att den omfattande förskrivningen av psykofarmaka är resultatet av korrupta läkemedelsföretags framgångar och att patienterna egentligen inte behöver all medicin. Det är så klart en överdrift.

Snarare är förskrivningen ett resultat av lyckliga människors önskan att inte behöva bry sig om de som mår dåligt i deras omgivning. Lyckliga människor vill leva sina liv, med sina lyckliga vänner, i fred, utan att behöva anpassa sig i sitt beteende, eller rent av göra insatser, för de som mår dåligt. De skulle helst låsa in de ledsna och förtvivlade i garderoben och sedan låtsas som att de inte finns; de gnälliga skall varken synas eller höras.

Det är en rent av en oskriven men helig regel att en person inte skall behöva anpassa sig en millimeter på grund av en främmande människas behov. Alltså hänvisas stackaren till sjukvården, proppas full med psykofarmaka, och lämnas sedan ensam. Om han sedan fortsätter att klaga blir straffet än större.