Skickade följande brev till terminsledningen:

Hej

Sedan ni fattade beslutet att jag inte får komma på schemalagda aktiviteter längre har jag mått mycket sämre. Jag känner mig nu konstant ledsen och rädd och kan inte sova eller äta. Jag har åkt in och ut från akutpsyk tre–fyra gånger. Ni sparkar verkligen på en som redan (sedan länge) ligger ned.

Personer med Aspergers syndrom behöver extra förståelse och hänsyn av omgivningen, inte straff. Straff leder bara i en enda riktning, och det är motsatsen till den riktning som läkare skall arbeta mot hos sina patienter.

Jag orkar inte leva så många dagar till så här.

Snälla: låt mig komma tillbaka!

Jag kommer förmodligen inte att klara av terminen som det är nu. Jag behöver få komma tillbaka. En person som lider av extrem ensamhet mår inte bättre av att inte längre få träffa sin klass.

Jag lovar på heder och samvete att inte ställa till med något alls om jag får komma tillbaka!

(PS. En överläkare i psykiatri jag träffade häromdagen trodde att ert agerande berodde på okunskap och osäkerhet. Låt inte sådant styra.)

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se