Hej

Jag vill bara meddela att jag inte får komma tillbaka enligt terminsledningen. Det tar mig så hårt att jag inte orkar leva längre, än mindre studera. Jag väljer därför att hoppa av läkarutbildningen.

Jag förstår inte riktigt vad ni har emot mig.

Jag har aldrig i hela mitt liv velat skada någon annan människa på något sätt, och etik och empati är extremt viktigt för mig. Ser jag att någon mår dåligt så lägger jag direkt 100 % fokus på henne. Jag skulle aldrig någonsin medvetet skada någon annan person.

Men uppenbarligen finns det folk som tror det.

Jag ville bara få komma tillbaka. Hade jag fått komma tillbaka hade jag inte gjort några nya försök att skaffa vänner.

Vänner är dock något jag alltid saknat. Tyvärr så är min hjärna lite speciell. Det är bara kvinnliga (jämnåriga) personer jag kan tänka mig att ha som vänner. När jag är med sådana händer det otroligt mycket i hjärnan på mig. Jag känner trygghet, glädje, gemenskap, ... . Sådant man ska känna med vänner. Att vara med män ger absolut ingenting. Så har det varit hela livet.

Jag tror helt enkelt att folk har fördomar och tror att en person som känner så per automatik är våldbrottsling. Så är det inte.

Försök gärna att tänka er in i min situation. Hur hade ni mått och känt?

Jag önskar er allt gott i livet.

Och jag hoppas att ni, om ni i framtiden träffar personer med neuropsykiatriska varianter, hanterar dem på ett annat sätt.

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se