Känslan av att sakta förtäras av ensamhet medan klasskamraterna obekymrat går förbi tillsammans.

(Ingen ser den som sticker ut.)

Känslan av att vilja alla väl och samtidigt blir ett fokus för deras rädsla och hat.

(Ingen tror på den som är övertydlig.)

Känslan av att träffa läkare som unisont säger ”det är dig det är fel på, det finns ingen plats för dig i vår värld”.

(Ingen har mod att ifrågasätta de etablerade sanningarna.)

Känslan av total maktlöshet.

(Läkare och svenska staten kan inte ha fel.)

Känslan av att ha livet bakom sig.

(Ingen sörjer den som ingen förstod.)