Närvaro, härvaro, därvaro

En gåva av oändlig tid som gick till spillo,
kärlek som aldrig uppskattades
innan det blev för sent,
för ingenting.

Det förgångna är borta för alltid.

Bedrövelsen över att ha försovit sig och
vaknat upp precis till slutet och sorgen,
alldeles före den ändlösa tomheten.

Den bestialiska grymheten hos
möjligheternas övermått.

Varför finns det fortfarande tid kvar?