Man kan ibland bli besviken på någon i ens omgivning, när hon gång på gång gör saker som sårar eller skadar på annat sätt.

Då får man komma ihåg att hon kanske ändå gör så gott hon kan utifrån sina egna förutsättningar och utifrån de förutsättningar som hennes omgivning – som man själv är en del av – ger henne.

I sådana situationer är ofta det bästa man kan göra att med stort tålamod acceptera läget som det är, fortsätta att vara en så bra medmänniska för henne som man bara kan vara, och – eventuellt – fundera på vad man själv kan göra för att bättra på hennes förutsättningar.

Och ibland slutar det med att man en dag blir positivt överraskad när hon plötsligt visar upp helt nya sidor av sig själv och det gamla beteendet hamnar i skymundan bakom något mycket finare. Det är roligt!