Träffa klassen, del 2
Jag är mycket nervös inför fredagen. De senaste dagarna har jag sovit dåligt, haft dålig aptit och drabbats av (i och för sig måttliga) panikattacker. För att få lite annat att tänka på – och få i mig mat – har jag ätit på min favoritrestaurang de senaste kvällarna.
På vägen hem från restaurangen i dag kom en klasskamrat och cyklade förbi mig. Hon låtsades inte om mig, trots att vi haft relativt mycket kontakt tidigare, trots att hon vet att jag mår mycket dåligt nu, och trots att vi inte setts på ett par månader eller så.
Att de bara cyklar förbi mig är i och för sig det normala (noll undantag hittills), så jag borde inte bli förvånad. Men jag blir lika ledsen varje gång.
Hon var tvungen att stanna för rödljus några meter framför mig, och hade det inte slagit om direkt så hade jag hunnit ikapp henne. Det hade blivit lite awkward. Jag är dock väldigt nyfiken på vad hon hade sagt, om hon ens hade låtsas om mig då.
Jag har inget emot någon i klassen, vill alla väl, och har aldrig gjort någon något. Vad klassen har emot mig vet jag inte ens. Eftersom de inte vill prata med mig får jag inte reda på det.